Resurstilldelning baserat på publikationer

I dagarna är det meningen att alla högskolor och universitet ska skicka in ett remissvar på rapporten Prestationsbaserad resurstilldelning för universitet och högskolor av professorn Anders Flodström. Även många andra myndigheter, forskningsintensiva organisationer och andra intressenter har bjudits in att lämna in synpunkter på förslagen som Flodström har. Det har pågått diskussioner kring rapporten, olika resurstilldelningsmodeller samt för- och nackdelarna med citeringsbaserad resurstilldelning.

Det är inte oproblematiskt att använda citeringar för resurstilldelning av flera anledningar bl.a. en publikation får sina citeringar löpande under flera år, alla vetenskapsområden har olika publiceringstraditioner: naturvetenskapliga områden publicerar många artiklar och inom humanistiska områden har huvudkanalen att publicera sig varit böcker. Ofta är det endast citeringar i internationella vetenskapliga tidskrifter som räknas eller som ger poäng. Även institutionens storlek spelar roll för antalet citeringar, speciellt antalet publikationer som kan citeras. De mindre högskolorna, så som Högskolan i Borås, har inte samma förutsättningar att publicera samma mängd artiklar som de större universiteten. Jämför vi t.ex. antalet vetenskapliga artiklar publicerade av forskare verksamma vid Göteborgs universitet med antalet vetenskapliga artiklar publicerade av forskare verksamma vid Högskolan i Borås under 2011 så har GU 17 gånger fler publikationer som andra kan citera, än vi. För vår del är det även viktigt att observera, om citeringar används som mått, att vi har devisen ”Vetenskap för profession”. Forskare från Högskolan i Borås bör alltså samverka med företag och organisationer i närsamhället. Detta samarbete resulterar i viktiga och intressanta rapporter men de resulterar sällan i publikationer som ger några poäng i resurstilldelningsmodeller, oftast p.g.a. de publiceras i högskolans egen rapportserie, de publiceras på svenska så att deltagare och andra intressenter kan läsa resultaten och inte i internationella vetenskapliga tidskrifter. Läs även Olle Häggströms, ledamot i Vetenskapsrådets ämnesråd för naturvetenskap och teknikvetenskap samt professor i matematisk statistik på Chalmers, mycket läsvärda inlägg om det som han kallar för citeringsspelet.

Malmö högskola har tagit ett beslut om en indikatormodell, som inte är införd än, där både samverkan och open access tas till hänsyn, vilket är mycket intressant. Dessa två faktorer är viktiga att uppmärksamma vid resurstilldelning; samverkan p.g.a. orsaker nämnda i stycket ovan och för att open access-publicering fortfarande är relativt nytt och dessa tidskrifter inte har fått den spridningen än som tidskrifterna med den traditionella prenumerationsbaserade affärsmodellen har haft sedan länge.

Ytterligare en sak att uppmärksamma när vi diskuterar att basera resurstilldelningen på citeringar är att Högskolan i Borås har fått rättigheter att utfärda forskarexamen inom det konstnärliga området. Om en kollektion eller en design är forskningsresultatet, hur ska det citeras?

Ulf Kronman har skrivit ett förslag till en modell för resurstilldelning. Han föreslår att fördelningen baseras på en kombination av data både från Swepub, Vetenskapsrådets bibliometriska system och från Web of Science (WoS) och att tidskrifter och förlag som inte indexeras i WoS delas in i nivåer. Nivåindelningen av tidskrifter och förlag känns igen från den norska modellen. Läs en kort förklaring till den norska modellen av Per Ahlgren (bibliometriker vid Stockholms universitet).

Läs även några av de andras remissvar på rapporten:

1,  2,  3,  4,  5

Text: Pieta Eklund

Vetenskaplig publicering

Forskare och doktorander vid Högskolan i Borås publicerar varje år över femhundra publikationer. Av dessa räknas ca 450 som vetenskapliga publikationer. Det är artiklar, konferensbidrag, rapporter, böcker och bokkapitel samt avhandlingar. Bland dessa finns det även några otraditionella vetenskapliga publikationer. Vad det är återkommer vi till senare. Forskarna publicerar sig för att sprida sin forskning. Forskare bidrar med sina resultat till forskarsamhället, vilket gör att kunskapen ökar och samhället kan utvecklas. Nya forskningsrön kan omkullkasta de tidigare kända teorierna eller i alla fall skapa en skarp diskussion som förs även i branschtidningar och dagsmedia. Några exempel på pågående diskussioner är t.ex. Livsmedelsverkets kostråd och rekommendationer samt global uppvärmning.

De olika traditionella publiceringsformerna är:

  1. Vetenskapliga granskade artiklar och avhandlingar
  2. Rapporter
  3. Konferenstryck
  4. Bok eller bokkapitel
  5. Branschtidskrifter
  6. Nyhetsmedier


Varje form har sin egen målgrupp som forskaren eller journalisten skriver till, krav på vetenskaplighet och syfte för publicering. Målgrupperna skiljer sig i storlek och utbildningsnivå. Det betyder att den vetenskapligt granskade artikeln och avhandlingar har färre i sin läsarkrets men har högre vetenskapliga krav än t.ex. en artikel i en branschtidskrift. Grovt kan målgrupperna delas i utbildade inom ämnesområdet, yrkesverksamma och allmänheten. Syftet för publicering följer målgrupperna och kan också delas i tre: synliggöra och redovisa resultat av forskning, ge information till verksamma inom yrket och informera och underhålla allmänheten.  

Det går dock inte att säga att den granskade artikeln har högre vetenskaplig kvalitet än ett konferensbidrag eller en bok. Detta beror på att varje vetenskapligt område har sin egen tradition i vilka format som har använts för spridning av forskningsresultat och den vetenskapliga publiceringen. Det som har påverkat traditionen är ämnet och intresset för ämnet internationellt. T.ex. har kanske svensk 1700-tals poesi inte så stor målgrupp internationellt medan den svenska målgruppen kan sträcka sig från forskare till allmänhet och därför kan det skrivas en bok inom ämnet. Inom IT-området t.ex. går forskningen fram så snabbt att det inte finns tid att skriva granskade artiklar utan att delta i konferenser är den huvudsakliga kanalen för spridning av resultat och därför kan konferensbidragen ha hög vetenskaplig kvalitet. Om man generaliserar så har det tidigare varit så att samhällsvetenskap och humanistiska ämnen har ägnat sig åt att publicera böcker i större utsträckning än naturvetenskap och teknik där artiklar och konferensbidrag har varit de dominerande sätten att sprida forskningsresultat.

Nu pågår det en förändring inom publiceringsområdet, vilket gör att även forskare inom samhällsvetenskap och humanistiska ämnen börjar publicera sina forskningsresultat i artiklar. Denna förändring beror på att forskningsresultaten måste spridas snabbare än tidigare men också på att mängden publikationer har fått större betydelse i forskningsfinansieringssammanhang. Mer om publiceringstraditioner kan du läsa i Janken Myrdals bok Spelets regler i vetenskapens hantverk från 2009.

De traditionella publiceringsformerna är dominerande inom akademin men det finns även forskningsområden då dessa traditionella publiceringsformer inte kan används p.g.a. att forskningen som bedrivs är otraditionell. Konstnärlig forskning är ett sådant vetenskapsområde. Högskolan i Borås har fått rättigheter att utfärda doktorsexamen inom det konstnärliga området. Den konstnärliga forskningen i Borås består av t.ex. smarta textilier i form av material, kläder, eller inredningstextilier som innehåller nya material och ny teknik men även praktikbaserad design. Det är därför forskningsresultaten inom konstnärlig forskning består av varierande medier så som foton, film, textildesign, kompositioner, inspelningar, utställningar, performances och installationer. Då resultaten kan variera i form och media varierar även publiceringen. Utmaningen blir att kunna placera dessa sätt att publicera sig bland den traditionella vetenskapliga publiceringen.

För att hitta forskning från Borås kan du besöka samlingen Forskningspublikationer i vårt digitala arkiv, BADA.

Mer om vetenskaplig publicering: